Har hunnit fylla 19 år, tagit studenten och ja, snart också ute i "vuxenlivet" som Heléne.

Malins hundintresse är ju lika stort som mitt och då främst när det gäller träning och tävling och många "känner" till Malin mer än Heléne av just den anledningen att Malin har varit med mycket mer i hundlivet.

Malin har alltid tränat hundarna i familjen, tjatat o tjatat (Sitt - Ligg - Stå) osv... redan när vi hade Rocky så började man se tendenserna och hade Malin fått som hon velat hade hon nog tjatat ett o annat skavsår i Rockys öron. Vi fick helt enkelt gå in o stoppa hennes träningsvilja ibland för att annars fick han liksom aldrig vara ledig. Men otroligt gullig var hon ju när hon i smyg tog kattmatsbitar och lockade med sig Rocky ut på gräsmattan. Med godbitarna i sina små händer satte hon sen Rocky fot, hade apportbockar med sig och tränade hopp över hinder o sitt/ligg när hon var 4-5 år gammal. Fallenheten för hundträning fanns väldigt tidigt kan man gott konstatera.

Valet av gymnasium blev också med inriktning HUND och jag vet att Malin inte ångrat sig en sekund. Hon går på Djurgymnasiet i Liljeholmen och tar som sagt studenten i vår. Med ett tufft schema, lång resväg, tidiga mornar, sena kvällar och mycket läxor har hon kämpat mycket bra och gick ut med många MVG o VG i betyget.

Tävling med hund började också väldigt tidigt för hennes del och 13 år gammal stod hon i finalen på "stora" SM i lydnad och det var många gånger när hon och Emil tävlade som jag stod med tårarna rullande ner för mina kinder. Den känslan går liksom inte att förklara, när man tävlar själv och får framgång så känns det ju självklart jättebra men det här är något helt annorlunda, när det går bra för barnen då kommer det andra mycket mäktigare känslor in i bilden och hjärtat verkligen svämmar över av allt man känner.

Sen var det då dags att besluta om Malin skulle ha egen hund eller inte och med det stora träningsintresse hon hade visat så tvekade vi egentligen inte så länge. Det man är lite orolig för i just Malins ålder är ju att det kan ändå komma andra saker som gör att intresset bleknar snabbare än man räknat med och då måste man ju som förälder vara medveten om att man får ta hand om hunden själv. Så vi gjorde som vi alltid gjort, vi resonerade så att hunden köptes till Malin men om det nu skulle vara så att hon mot förmodan skulle tröttna så var det en självklarhet att hunden stannar i familjen och blir i så fall tränad av mig själv.

Men man hade ju inte så mycket att oroa sig för egentligen. Gränsvallarens Sam är Malins första egna hund och med det smolk som finns i bägaren när man ska träna en hund från grunden så kan vi så här några år senare förnöjsamt se hur Malins envisa tränande har gett resultat. De har blivit uppflyttade från appell spår och tog lydnadschampionatet våren 2009.
Så nöjda... det är bara förnamnet av vad både Malin o vi är med hunden SAM. ;0)