Är vår äldsta dotter, nu 21 år och i början av sitt arbetsliv. Sen hon tog studenten har hon inte haft många arbetslösa dagar och har under de här sista två åren verkligen förändrat från trotsig student till en arbetande och ansvarsfull ung tjej. Hon jobbar på ett daghem för tillfället och trivs som fisken i vattnet med det.

Lite roligt/konstigt är hennes yrkesval ändå, då hon själv hatade att vara på dagis när hon var liten. Usch, så många jobbiga lämningar jag hade med henne - känns fortfarande i hjärtat på mig när jag tänker på hur hon grät vissa gånger när man var tvungen att gå. Heléne förfinade sen sitt sätt att protestera mot dagis genom att fejka att hon var sjuk, naturligtvis trodde personalen på henne och ringde Janne. Att de ringde Janne var för att han snabbast kunde komma o hämta henne (vilket givetvis Heléne var mycket väl medveten om) då han alltid jobbat i kommunen till skillnad från mig. När han sen kom och hämtade Heléne var hon hur glad som helst när dörrarna till dagis stängdes och hon fick åka med i lastbilen. Det hela slutade med att hon helt enkelt var tvungen att överbevisa personalen genom att alltid få ta tempen innan de ringde hem någon av oss, så det avtog lite efter att vi satte den "regeln". Men, någon dagisunge, det blev hon aldrig.

Nu är hon som sagt 20 år och arbetar heltid på ett dagis i Kallhäll, det första året var hon och även vi ofta sjuka. Det var som att vi hade ett eget dagisbarn som drog hem diverse baciller, men nu är den mest jobbiga perioden över och både Janne och jag hoppas ju på att hon så småningom ska få en fast tjänst och därmed lite mer trygghet i arbetslivet.

Helénes stora passion i livet är dans, hon har alltid dansat och satt ihop grupper med kompisar och syrran Malin som med mer eller mindre tvång (när hon var mindre alltså) har fått lära sig hennes koreografi. Numera har hon en dansförening för unga här i Bro som vi hoppas ska utvecklas och bli större med tiden, men det är så som med alla föreningar, det tar tid och arbete att jobba upp en verksamhet och just nu får arbete och annat ligga före. Men jag är helt övertygad om att energin med föreningen kommer poppa upp endera dagen och så blir det lite mer liv i den igen.

Heléne har varit med på många showdanser i den kommunala dansskolan och den sista tiden fick hon alltid göra en egen koreografi. Hon har en sån utstrålning när hon dansar att man bara sitter och gapar ibland, varje gång något nytt och varje gång sitter både jag och Janne med tårfyllda stolta ögon och bara njuter att att se den glädje hon förmedlar med sin dans. Jag hoppas att hon kan utveckla det här i framtiden och kanske på sikt få någon form av arbete som danspedagog eller annat, för det är hon helt klart född till.

Hon tycker att hundarna är ett helt ok inslag i familjen men så mycket mer är det inte och det är helt ok för oss att hon inte vill hålla på med dem. Det har vi alltid varit mycket noga med att inte tvinga på djuren som vi skaffat (speciellt hundarna nu) på Heléne för att det är inte hon som bestämt att vi ska ha dem och därmed inte heller hennes ansvar att sköta om dem. Givetvis tar hon ut dem om det finns ett behov men eftersom hon vet att hon de flesta dagar under året inte behöver så är det liksom inga problem de få gångar vi frågar. Det samma gäller vårt aktiva klubbliv, hon ställer upp och är funkis på vissa av arrangemangen men här är det också en överenskommelse mellan henne och mig att hon är absolut inte tvingad att vara med och därför blir det också så att de gånger jag frågar är det allt som oftast helt ok, hon brukar skriva protokoll eller hjälpa Mary i köket, det trivs hon med på klubben.

Katter däremot är ju djuret för Heléne och just nu har hon "bara" katten Gerard, men han är ju "Katten hela da´n" så det räcker nog just nu med pälsvård o allt som det innebär. Ev. ska han få para i vår och det ska bli väldigt spännande tycker vi alla, och det är ju så att ingen av oss skulle ha något emot att få hem en liten son efter Gerard. ;0)