Mitt hundintresse väcktes
ganska sent livet, när jag var liten var det katter som
gällde och absolut inte hundar. Jag var inte rädd för
hundar men tyckte inte det var något särskilt med
en hund, helt ärligt tyckte jag att de luktade väldigt
illa. Att jag nu är utbildad SBK instruktör och
involverad i klubbverksamheten på Bro-Håbo BK var ju
inget som jag hade i tankarna när vi köpte vår första
hund Rocky. Men jag är idag mycket glad över all
utbildning jag gått och alla härliga människor och
hundar som jag träffat under åren.
Katter har däremot varit en del i mitt liv mycket längre
än hundarna. För min första lön kommer jag ihåg att jag köpte
två saker, kontaktlinser (så mycket som jag avskydde
mina glasögon.. ja det kan inte i ord beskrivas o jag är
ännu idag lite "allergisk" o det är inte så många som
vet om att jag har mycket dålig syn och skulle aldrig
klara mig utan mina linser/glasögon men ja, jag har
väldigt sällan mina "brillor" på mig helt enkelt.
Missförstå mig rätt nu - Jag har inget emot personer med
glasögon *s* bara de inte sitter på min
näsa!) och så köpte jag en helt underbar liten kattunge. Sen dess har en eller
två katter alltid funnits och den senaste i raden av dem
är ju då vår helt sagolika Gerard. Vi har tidigare enbart haft
bondkatter men jag har alltid haft en önskan
att ha en perser och då helst en vit och när det blev
aktuellt med Helénes studentpresent så var det just en
perser som hon önskade sig och det gick inte att motstå
förståss. Att han sen var vit var ju helt klart
ytterligare en
bonus. :0)Jag växte upp i förorten Solna,
(Blåkulla) de gigantiskt stora ljusblå husen. Säga vad man
vill om såna här "miljonprojekt" men jag trivdes bra där
som liten och alla barn träffades och lekte på gårdarna som låg
mellan husen. Brännboll, spelade kula, röda/vita rosen,
kurragömma, åkte skridskor o pulka, ja det fanns mycket
man kunde hitta på att göra och kanske var det just
avsaknaden av diverse tv- och dataspel som det var mer
livat på gårdarna då än vad man kan se idag. Det är lite
skillnad nu helt klart.
Skolan var ingen hit för mig, har inte något
"läshuvud" som jag skulle önska och med lite väl
trassliga förhållanden i familjen blev det aldrig
bättre. Jag var ju tonåring på väg in i vuxenvärlden
under det glada 80-talet och det var ju aldrig någon
katastrof direkt då jobben fanns i överflöd och man
kunde som arbetssökande i princip "välja o vraka" för min del inte
bland chefs- och forskarjobben då men de yrken jag ville
jobba med fanns det gott om jobb i då. Har arbetat
nästan i hela mitt yrkesaktiva liv som
receptionist/kontorist och för närvarande är jag
"mellan två jobb" och söker efter en ny och
spännande arbetsplats. Nu väntar ju sämre tider igen så
man får se hur det kommer att gå med det men annars kan
man ju alltid falla in på data eller hund om man vill.
Det får framtiden utvisa...
Mitt nästa dataprojekt är att lära mig lite mer om
programmering så man kanske kan fixa några enklare
dataprogram i framtiden som man kan utveckla vidare sen,
inga dataspel alltså utan mer uträkning och sånt. Vi får
se vad det blir av det.
Just nu består vardagen av att hålla diverse
hundkurser och träna Chip. Träningen med Chip är som en
berg- och dalbana... ömsom vin - ömsom vatten men jag tror
att vi ska vara tävlingsredo igen i början på 2009.
Hoppas du finner mina sidor på nätet intressanta
och
har du inget annat för dig kan du alltid surfa vidare på
några av mina vänners sidor eller gå in och bli medlem, läsa, skriva
in frågor eller en hälsning i Forumet för
lydnadsklass. ;0)
Kram från A-C
|
